Allt mellan himmel och jord

Hej ni fina som har hittat hit till min blogg!

I det här inlägget tänker jag berätta om mig och och vad som kom att förändra min vardag och liv.

Jag heter Alexandra, är 35 år gammal och mamma till två små underbara tjejer och sen har jag min sambo Nicolas.

För snart någon månad och några veckor fick jag besked att jag har bröstcancer, Jag var sjuk redan i december men då trodde vi att jag hade bihåleinflammation då jag hade ont och var väldigt öm runt näsa och öga. Hur jag blev behandlad av vårdcentralen ska jag skriva i ett annat inlägg. Sen kom den enorma tröttheten, jag tappade aptiten, hade ont i ryggen och kunde knappt sitta upp och äta. Jag låg orkeslös hemma i veckor och tillslut kände jag av en knöl lika stor som ett plommon. Det tog ca 1 vecka för mig att våga berätta för vårdcentralen och familjen för jag var livrädd. Det var som om jag visste men ändå inte. Vårdcentralen tog inte mina symptom på allvar trots att jag redan då hade låga blodvärden. Sedan kom ett tryck för höger öga och jag började se dubbelt, då åkte jag in till akuten och blev hemskickad fast med akut remiss till näsa, öron halsmottagningen. När jag väl kom dit titta de med en kamera i bihålorna och allt såg bra ut men eftersom jag såg dubbelt med ögat fick jag direkt tid för magnetröntgen, vilket var tur. De kunde se att jag hade någon typ av inflammation som spridit sig till hinnan runt hjärnan. Så jag fick stanna över natten och sedan kom ett läkar team och då kände de även på mitt bröst. Efter det blev jag förflyttad till Linköping och det är här hela resan börjar. Jag väcktes varje morgon med stick och blodprov, sen gjorde jag två benmärgsprov i ryggen, och en massa röntgen. Jag låg bara i sängen de första 2 veckorna, orkade knappt prata i mobilen, det var ensamt,, men jag träffade också så fin personal, en del kallar jag för änglar.. för det är dom. De tog hand om mig och så fort jag behövde något så ordna dom det. Jag kunde plinga och fråga efter piggelin haha och självklart ordna dom med det! underbara. Någon hjälpte mig att borsta ut håret eller kom med peppande ord.. det var fint.

Efter mycket prover kom svaret, jag har drabbats av bröstcancer, har även förändringar i del av ryggen, liten del av skelettet och sedan trycket över ögat som man i nuläget inte riktigt vet om det fortfarande är inflammation. Jag kommer få strålning för det och sen får vi se. Det är väldigt mycket ord och termer som jag inte lärt mig än men försöker hålla det så basic som möjligt. Jag är fortfarande i en process där allt är nytt och väldigt känsligt för mig vilket gör att jag inte tar reda på mer än det jag fått veta. Det väcker mycket känslor från möten och sjukhus men sakta men säkert kommer nog det mesta sjunka in sen och jag kommer våga.

Livet vändes upp och ner för mig och min familj, men tillsammans är vi starka och vi tar en dag i taget. Nuet är allt jag har. Jag är evigt tacksam över min stora enorma arme till familj, alla mina syskon, föräldrar, ja hela min fina släkt och svärföräldrar och svägerskor. Utan er, vad hade jag gjort. Min Nicolas och mina barn, mina pelare i livet. Jag älskar er!

När jag var på stan en dag träffade jag på en bekant, sen efteråt kom tårarna,, jag påmindes att jag är sjuk.. Jag blev rädd och fick ångest. Men just där och då kom en tanke upp och jag sa till mig själv ” Alex, du andas,alltså finns du” och precis så är det. Nuet är det som räknas, jag finns, jag andas fortfarande.. var inte rädd.

Jag hoppas att ni vill följa min resa, tack fina du för att du läste min blogg!

En dag i taget, tillsammans är vi starka! Fuerza!!! Jag höjer en rosa flagga högt!! så kämpar vi tillsammans!!!

En stor kram och kärlek till er!!